Rosa bussarna

Det är speciell att bo på två bussar med ett femtio andra personer. Man måste vara väldigt accepterande och ha tålamod. Ibland får man vänta flertal minuter för att komma fram till sin packning, särskilt när det är frukost eller läggdags. Ibland spelas skitlåtar och då är det bara att sätta i sina egna lurar på ännu högre volym.

De flesta sover på taket, för då får man mer madrass och det är bättre luft. Min första bussnatt sov jag i bussen för att jag ville ha möjlighet att gå på toa. Det är inte så populärt klättra över alla på taket för att nå stegen och sedan klättra tillbaka över alla igen om några minuter. Den natten blev kall för vi var på 3000 möh och den som innan hade förskonats av förkylning fick morgonen efter snällt leta upp sina näsdukar.

I min buss finns det tretton säten och fem permanenta sängar, vilka jag föredrar att färdas i. Det är så lyxigt att ligga ner och kolla på de fantastiska vyerna. Inga säten eller sängar är paxade, om det är paus och man går ut ur bussen kan någon ha flyttat din väska och brett ut sig på din favoritplats. Det tycker jag är en bra regel för då varierar folk platser utan att behöva känna att man tagit någon annans plats.

När vi färdas underhåller vi oss med jatzy, kortlek, sömn, musik, prat och tyst filosoferande. Vi är indelade i matlag som tar fram maten, tillreder den och diskar. Sedan finns det också två taklag som sätter upp regnskyddet på taken av bussarna och breder ut madrasserna inför natten. Marco, vår reseledare, är ursprungligen från Bolivia, men har lärt sig svenska genom Rosa Bussarna. Han är otroligt duktig på att hantera poliser, vägkontoller och gränser så att vi inte blir stannade onödigt länge. Han verkar känna allt och alla då han gör samma resa vid samma tid varje år.

Det är ett lite annorlunda sätt att resa med bussarna som gör att man får se mycket på kort tid och man hinner lära känna många lite närmare. Dock saknar jag att få utveckla min engelska i mötet med andra backpackers och friheten att välja om jag vill åka vidare idag eller imorgon. Samtidigt kan jag lämna över allt ansvar och bara slappna av och hänga på!

Just nu befinner vi oss i Salta i Argentina där vi firade nyår med långbord och buffé. Idag är alla affärer stängda och det regnar så vi bara chillar på vandrarhemmet där vi för tillfället bor. Därför hade jag tid att skriva detta lite längre inlägg om bussarna, tyvärr har jag inte så mycket bilder att bjuda på men jag kanske kan få upp fler senare.

Gott nytt år till er alla!

Gasol som eldas för att vi ska kunna laga mat.

Kvällsmat i solnedgången

Chafför Gunnar har lagt sig på madrasserna på taket när bussen tar färjan över Titicacasjön, vi andra fick ta en båt.

Taget från båten som forslade över oss, det ser inte helt säkert ut!

Framplockning av bord och mat på höga höjder.