Lanquin

Vår resa är upplagd så att vi vill se mycket på kort tid och därför blir det mycket resdagar. Redan efter drygt två veckor har vi testat på flertal färdsätt, vissa bättre än andra. Idag var en sådan lång resdag som ändå har gått förvånadsvärt bra.

Första biten av färden var med flodbåt i regn och tog oss från Livingston till Rio Dulce. Där åt vi med en svensk tjej som vi träffat innan och hoppade sedan på minibussen till Lanquin. Bilfärden började med asfaltsväg och höga hastigheter och slutade med grusväg, gropar och snigelfart.

Tänk dig
- att ett skyfall upphört för några timmar sedan
- en skön blandning av lera och grus på vägen
- gropar och branta stup utan räcken
- slingrig väg
- tjock djungel på båda sidor så att möte blir... Jobbigt
- flera timmar i minibuss med fnittrande pårökta personer
- du är toanödig

... Så får du en uppfattning om vår färd idag. Vi är glada att vara framme. Nu bor vi på ett hostel som är byggt på ett berg mitt i regnskogen och jag ligger i en hängmatta och skriver det här. Runtomkring sitter backpackers som äter, dricker och chillar och ur högtalarna klingar sköna toner. Kunde knappt tro mina ögon när ett så här välbyggt och mysigt hostel dök upp mitt i bergsdjunglen. Zephyr Lodge är namnet.

När man reser så länge som idag får man tid att sitta och fundera på allt och inget. Jag försökte föreställa mig hur det skulle vara att växa upp här istället för i Sonhult. Jag skulle slänga mina sopor utför branterna och springa efter bilar som åkte förbi. Min skola skulle vara liten och sliten om jag alls gick i någon. Jag skulle förmodligen inte ha möjlighet att resa eller haft tillgång till modern sjukvård. Mamma skulle tagit hål i mina öron i tidig ålder. Jag skulle växt upp i storslagen miljö och känt regnskogen utan och innan.

Jag undrar vilken världsuppfattning jag skulle ha och framför allt hur lycklig jag skulle varit. Jag undrar om jag skulle ha varit arg på folk som bor i rikare länder om jag visste vilka lyxigheter de växt upp med och vilka möjligheter de har i livet. Det är inte utan lite självförakt jag reser i Guatemala.

Tyvärr finns inget wifi här så kommer posta det här inlägget i Antigua om några dagar. Jag skrev det kvällen den 30/11. Många kramar