Ute på Titicacasjön bor ett folk på egengjorda vassöar. De flydde krig och gömde sig på sina vassbåtar, som så småningom blev bostäder med hus. De bygger sina hus och båtar av vassen, äter vassen och odlar på vassen. Om jag hade varit dem skulle jag varit riktig trött på vass.
Öarna var ca 2 m tjocka och var 40:ende dag läggs ett nytt lager vass på för att den gamla ruttnar sakta. När det är bröllop förankrar man öarna i varandra så att man får en stor partyö.
När vi kom fram med båten till öarna tog tre färgglada damer emot oss, männen var och fiskade. Ön luktade halm och om man skulle fått för sig att sätta sig direkt på ön skulle man blivit blöt. Istället fick vi sätta oss på en vassrulle och lyssna på guiden och damerna när de berättade och visade hur livet tedde sig på ön.
Jag tycker att det var förbluffande att urosfolket lever i princip hela sitt liv på öarna och att de bland annat har skolöar. Det var roligt att besöka dem. För övrigt är Titicacasjön världens högst belägna navigerbara sjö, det ni!
Skrivet den 20/12-2012
Uroskvinna som äter vass |
Hyddorna lyftes när nytt vasslager skulle läggas på ön |
Modell över en vassös uppbyggnad, det bruna är vassens rotsystem som flyter bra. |
Mat av olika slag, allt måste torkas för kylskåp finns inte på öarna |
Frida framför en vassbåt som vi tog en tur på senare |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar