tisdag 11 december 2012

Någonstans i världen

Imorgon ska vi möta upp med Rosa Bussarna, det ska bli spännande att se vilket folk som valt att resa med dem. Vi ska tillbringa hela fem veckor på två trånga bussar med femtiofem svenskar och se många häftiga ställen på vägen genom Sydamerika.

Rosa Bussarna har en policy att man ska umgås med varandra istället för hålla på med datorer och liknade, så jag får se hur det går med mitt bloggande. Dessutom kommer vi sova på bussarna samt bo på enklare hostel så wifi kan bli svårhittat. Men jag kommer göra mitt bästa för att fortsätta bloggen, både för alla er hemma och mig själv så att jag kommer ihåg resan.

Vi är riktigt nöjda med första delen av resan och känner att vi kommit in i backpackerlivet. Det är kul att träffa så mycket folk från olika delar av världen och dela erfarenheter med dem. Jag har kommit bort från karriärshetsen i Lund och inser att det finns så mycket mer jag vill göra i livet än att jobba. Vi har träffat många äldre som reser runt med så det är aldrig försent att upptäcka världen. Det känns betryggande tycker jag.

Det är särkilt kul att träffa lokalbefolkning och höra om hur de lever sina liv. Tyvärr är det få som pratar engelska och om jag reser i dessa länder en gång till ska jag ta en spanskakurs. Tänkte dela med mig av lite olika foton från vår resa hittills, som en sammanfattning på Centralamerikaresan. Hoppas ni alla haft en skön andra advent!

Många lösspringande och magra hundar har vi sett, denna hade det dock bra på katthostelet i Caye Caulker
Så många skyltar vi inte förstått.
Tuk-tuks dräller det av överallt, denna är från Flores i Guatemala.
Somfjäderspalm, häftig!
Jag köpte faktiskt med mig lite kakaobönor, så vi kan göra choklad när jag kommer hem.
Mina älskade haremsbyxor är bra kamouflage ibland
Vår chaufför stannade på vägen till Lanquin då en pojke kom fram med en påse. Chauffören bad en av passagerarna att klippa lite av hans hår. Detta skulle sedan pojken elda upp och på så sätt sonade chauffören sina synder han gjort när han var pojke.

Överallt är träden målade på stammen, bara för att det är fint har vi fått lära oss.
Fina vyer som sent ska glömmas, Tikal är helt klart höjdpunkten än så länge.
Ovetande Ingela på flygplats i Storbritannien.
Så här firade man första advent i Antigua.
Hantverk finns det gott om i centralamerika
Okej Jonas, jag är stolt över mitt hopp:)
Känner ni igen denna mamma och pappa? I finns flera dockor som man ska lägga under huvudkudden efter att man berättat sina bekymmer för dem, när man sedan vaknar är bekymmerna borta. Enkelt va?

4 kommentarer:

  1. Ååå, vad jag känner igen det där med dockorna!! I vilket
    sammanhang var det????
    Vilken fin sammanfattning du gjort:-)
    Hur går det med förkylningen?
    Kram mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var på mellanlandningen i San Salvador som jag hittade askarna. Fick en flashback till asken vi har hemma. Varifrån kom den asken? Min förkylning går bra, halsen är bättre. Magen löper amok igen, men börjar vänja mig och tänker inte så mycket på det. Fridas förkylning sitter dock stenhårt, men vi har fått höra att förkylningar ofta blir värre på hög höjd. Vi satsar på att sova mycket och ta det lugnt, ska snart byta hostel och träffa de 10 som flög från Sverige igår. De är förmodligen jetlagade och trötta så det känns skönt att vi har någon fördel mot dem. Vi är dessutom vana vid höjden nu hoppas jag:) Kram Ingela

      Radera
  2. Jättekul att läsa om hur ni har det! Ser fram emot nästa inlägg om Rosa Bussarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annevi! Pratade precis med familjen där hemma och fick höra att du kommit hem nu, välkommen tillbaka! Roligt att du kikar in på bloggen, om du inte har hunnit sticka iväg igen innan jag kommer hem så får vi se till att ses. Har inte klivit på bussarna än men inlägg om dem kommer. Många kramar

      Radera