tisdag 25 december 2012

Dödens Väg

Det här var det häftigaste jag gjort på väldigt länge: Cyklat med montainbike på en grovgrusig serpentinväg med stup på hundra meter på ena kanten. Vi kom upp i över 50 km/h och adrenalinet flödade. Totalt cyklade vi 4 mil på grus och 2 mil på asfalt. Ibland fick man åka genom vattenfall eller så blev vi tillsagda att hålla till höger för att rasrisken var stor.

Som tur var skadades ingen, mer än en tjej som råkade krascha i sista svängen rakt i en lerhög. För en gångs skull var vädret med oss och solen sken hela dagen, ett perfekt sätt att tillbringa dagen innan julafton.

När vi cyklat klart hittade jag inte min mobil, som jag var säker på att jag haft i ett fack i väskan. Jag frågade allt och alla men ingen hade sett den. Det hela var väldigt konstigt. När vi skulle köra hem levererades den helt plötsligt bakåt av chaffören och pinkoden hade knappsats in på försök två gånger. Om jag inte hade upptäckt att den saknades tror jag aldrig att jag fått se den igen. Dessutom försvann två solglasögon spårlöst så våra guider hade nog inte rent mjöl i påsen... Tur att jag hade kameran och plånboken på mig.

Slutet gott allting gott,

God Jul!

Skrivet den 23/12-2012







7 kommentarer:

  1. Vilken tur att vi slapp veta i förväg om denna tripp!
    Men jättehäftigt att läsa om det i efterhand, förstår att det varit en upplevelse:-)
    Kram mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänkte att det är snällare att meddela er efter att vi gjort det. Kan säga att det är ingen action inplanerad på ett tag nu. I övermorgon åker vi till Argentina och firar nyår. Vi ska bo på bussen i 14 dagar, ska bli spännande och förhoppningsvis kommer jag kunna sova bra, lite nervös för det.

      Radera
  2. Fy, säger jag bara!!!!!! Hade jag ju aldrig klarat av med min höjdrädsla!!! Men cykla är ju annars väldigt trevligt....he he! Bilderna är fantastiska så man kan förstå upplevelsen! Är alla utflykter frivilliga under resans gång eller ingår de redan i priset med Rosa bussarna?
    Ja, att bo på en vass-ö i hela sitt liv hade nog blivit tjatigt....men jag brukar tänka på att har man inte varit någon annanstans så har man inget att jämföra med!!! De är säkert lyckliga med det liv de lever får man hoppas!
    Vi saknade dig här på julafton...men barnen (och vi!!!!) var SÅ glada över att få ha Jonas här!!! :-) Det kommer ju fler jular får man tänka... Idag ska vi på nästa julkalas med Bengts sida i Ullared.
    Ha de fortsatt gott och var rädd om dig! <3<3<3
    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var roligt. Alla aktiviteter är frivilliga, så vi betalar för varje aktivitet. Jag försöker dock vara med på alla för det är ju inte så ofta man är i Sydamerika och har chansen.
      Ja, jag tror med att vassfolket är lyckliga, de har ett enkelt liv utan för mycket krav och karriärshets.
      Det var med sorg i hjärtat jag inte kunde komma till er på julafton, så jag hoppas att det blir fler gånger i Harplinge! Kan tänka mig att Jonas gjorde succé och att tomten var populär i år. Nästa år ska Ingela fira jul så det står det härliga till! Vi fick i alla fall en god svensk julmiddag i Bolivia.
      God fortsättning och hälsa familjen.

      Radera
  3. Det ser helt fantastiskt ut Ingela! Jag har läst din blogg från början till slut och det verkar vara en helt fantastiskt upplevelserik resa du är ute på. Jag älskar hur tanterna ser ut och klär sig. Man vill verkligen ha en sådan liten gumma hemma i garderoben att ta fram och titta på ibland :) Jag hade dock aldrig velat cykla precis bredvid ett stup. Hade fått för mig att jag helt plötsligt skulle köra ut för stupet i ren tvångstanke.

    Här i Sverige är allt fint med mig. Jag blev matförgiftad/magsjuk på julafton så jag hoppas att jag någonsin igen kan få i mig julmat (bara tanken får mig att rysa). Men det är ju ett helt år kvar, så förhoppningsvis kommer jag över det tills dess. Utanför mitt jobbfönster ser jag ett tak fullt av snö och en strålande sol som gnistrar mot taket, inte illa :) Jonas kommer tillbaka till Stockholm på nyårsafton och då ska vi fira asocial nyårsafton bara han och jag, bästa nyårsplanerna på år och dagar. Slippa allt nyårsfix och istället bara mysa runt i sköna kläder, käka tacos/pizza, äta lite godis och kolla fyrverkerier. Ålderstecken? Tyvärr inte är jag rädd, utan bara ett mindre utåtriktat personlighetsdrag. :)

    Tänker på dig och hoppas att du njuter! Jag hoppas att du bokar en resa upp till Stockholm inom en snar framtid så att jag kan få titta på alla bilder och lyssna på en liveversion av resan.

    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maja! Vad kul att veta att du läser! Javisst är tanterna gulliga. Vi har haft många diskussioner om deras kjolar gör dem breda om höfterna eller om de faktiskt är så breda om höfterna. Hatten är ju oslagbar med!

      Det var otur med matförgiftningen och på julafton av alla dagar. Du kunde ju tajmat det med surströmming eller något annat äckligt, som du ändå inte vill äta igen.
      Vad härligt det låter med snön, jag saknar den så mycket, blir ingen riktig jul utan kyla och snö. Tycker ni gör helt rätt med nyår, man ska göra vad man känner för. Hörde att du skulle jobba med på nyårsafton, så det blir ju perfekt att slippa stressa till någon fest.
      Vi har ju bokat in Rock of Ages i Stockholm så då kommer jag upp i alla fall. Känns som att jag varit borta längre nu och jag längtar så till svensk frukost.
      Ta hand om dig och god fortsättning.

      Många kramar från Bolivia

      Radera
  4. Helt rätt, det är sånt här ni ska göra! Approved by Jonas™.

    SvaraRadera